Svenskan – nyckeln till Norden

Kjell Skoglund
Finsk-svenska handelskammarens vd Kjell Skoglund

Festtal av Finsk-svenska handelskammarens vd Kjell Skoglund med anledning av svenska dagen den 6 november 2020.
Talet hölls på Svenska odlingens vänners Svenska dagenfest i Kristinestad samma dag samt publicerades i Vasabladet, Österbottens Tidning och Syd-Österbotten.

Så här på svenska dagen kan det vara på sin plats att konstatera att Finland har varit en fantastisk framgångssaga. Och att den svenska kulturen och traditionerna har haft en stor betydelse för den här framgången.

Det finns väldigt få exempel på länder som nått en motsvarande välfärd, jämställdhet och demokrati som Finland. Framför allt med tanke på landets utgångsläge och historia. Det är lätt att glömma bort hur många gånger det kunnat sluta riktigt illa.

För drygt 100 år sedan öppnades ett fönster i historien som gjorde det möjligt för Finland att bli självständigt. Det gamla tsarväldet i Ryssland kollapsade och några modiga beslutsfattare tog vara på möjligheten och lyckades göra Finland till en självständig republik. Efter det gick Finland ytterligare igenom ett inbördeskrig, två krig mot en militärt överlägsen stormakt och ett kallt krig i skuggan av Sovjetunionen.

Att Finland kom ut ur allt detta som en självständig och framgångsrik välfärdsnation är mer eller mindre ett mirakel. Det finns väldigt få länder som gått igenom någonting motsvarande och efter det på kort tid utvecklats till ett av världens mest välmående länder. Det räcker med att titta på vad som hände med Baltikum och de övriga länderna i Centraleuropa som efter andra världskriget hamnade i det sovjetiska blocket. För 100 år sedan låg flera av de här länderna före Finland i utvecklingen.

Utan det svenska arvet hade allt detta knappast varit möjligt. Finland var en del av Sverige under 600 år och under den tiden hann den svenska rättstraditionen och kulturen rota sig så starkt i den östra rikshalvan att den stod emot de påfrestningar som ägde rum efter 1809 då Finland blev en del av Ryssland. Det som är minst lika viktigt att komma ihåg är att Finland med största sannolikhet skulle ha slukats av det ryska riket långt tidigare om vi inte varit en del av Sverige. Då hade det knappast funnits något Finland att tala om i dag.

Den andra förutsättningen för framgången är handeln och en stark ekonomi som har gjort det möjligt att bygga upp den välfärd som vi har i dag. För att skapa de resurser och arbetsplatser som behövs måste vi ha en stark export. Också här spelar det svenska språket och kunskaperna om Norden en viktig roll. Våra bolag börjar i vanliga fall sin resa ut i världen genom att först börja sälja till Sverige eller etablera sig där.

Exporten är nyckeln till framgång och välfärd också i de övriga nordiska länderna. Inom den sektorn har vi en möjlighet att gemensamt bygga en ännu stabilare grund att stå på. Det kan verka som en självklarhet att vi borde samarbeta, men tyvärr är det sällan som festtalen leder till konkreta åtgärder. Ett faktum är att vi fortfarande en lång väg att gå för att skapa en stark och gemensam nordisk marknad.

Det nordiska samarbetet och samhörigheten mellan länderna uppfattas ofta som självklarheter. Det är länge sedan de nordiska frågorna väckte några större passioner ens bland ledande politiska beslutsfattare i de nordiska länderna. Det är oroväckande. Det gäller också Finland som antagligen har mest att förlora om samarbetet och samhörigheten inom Norden försvagas. Det gäller framför allt Svenskfinland som i praktiken länge har fungerat som en bro till de övriga nordiska länderna.

De nordiska länderna är varandras viktigaste kompanjoner inom ekonomi, kultur och försvar. Våra samhällsmodeller och vår kultur har mycket mer gemensamt med övriga Norden än med något annat grannland. Inom till exempel försvarspolitiken är intressena gemensamma även om utgångspunkterna är olika. Ett tecken på att man är starkare tillsammans är det faktum att Finland och Sverige har ökat sitt militära samarbete märkbart under de senaste åren.

Finland är det enda nordiska landet som tillhör euroområdet, vilket förstärker Finlands roll i det nordiska samarbetet. Om vi kan fungera som en ”representant” för de övriga nordiska länderna i diskussionen och beslutsfattandet som berör euron, är Finlands position starkare än tidigare.

I framtiden är det i allt högre grad teknologin som driver utvecklingen och den ekonomiska tillväxten. Det ser vi också i Österbotten där vi har flera bolag som är ytterst framgångsrika inom sina egna, ofta ganska smala, sektorer.

På de internationella marknaderna kan vi inte konkurrera med låga priser, men vi kan konkurrera med ett exceptionellt kunnande. För Österbotten är det en stor tillgång att kunna erbjuda utbildning på många nivåer, ända upp till högskolor och universitet. Utbildningen är grunden för det kunnande som behövs för att företagen och regionen ska vara konkurrenskraftiga.

De sektorer som växer snabbast på ett globalt plan är sådana där man inte producerar fysiska produkter eller tjänster. I den digitala världen kan tillväxten ske väldigt snabbt och framgångarna vara stora för den som lyckas erbjuda den rätta tjänsten till rätt målgrupp vid rätt tidpunkt.

Under de senaste 20 åren har initiativet för att stärka banden mellan de nordiska länderna övertagits av företagen och näringslivet. Framför allt är det väldigt många finska företag som har verksamhet i Sverige och vice versa. Det är en logisk följd av att världen blivit mer global. Staternas roll har minskat samtidigt som företagen fortsätter att expandera över gränserna.

Människorna följer i företagens och arbetsplatsernas spår. Det ser vi konkret i att så många unga finländare har valt att flytta till utlandet för att studera eller jobba. Framför allt är det många finlandssvenska ungdomar som flyttat till Sverige som med sina tio miljoner invånare är dubbelt större än sina nordiska grannar.

För många unga är landsgränser endast en byråkratisk konstruktion som kan trassla till det när man vill öppna ett bankkonto i ett annat land eller beställa ett mobilabonnemang. De kulturella skillnaderna spelar för allt fler en allt mindre roll eftersom många rest och studerat och jobbat på olika håll i världen. För många finlandssvenskar känns Stockholm och Sverige närmast som en förlängning på den region och kultur som man har vuxit upp i.

Det är klart att den hjärnflykt och kompetensbrist som utflyttningen leder till på många sätt är problematisk. Vi exporterar en hel del kunnande som vi själva har betalat för att skapa. För Svenskfinlands del finns det skäl till oro om vi inte lyckas ta hand om vår egen kompetensförsörjning. Vi behöver kunniga och erfarna personer som behärskar svenska både inom förvaltningen, vården och näringslivet.

I Österbotten fungerar Kvarkensamarbetet mellan Finland och Sverige som ett bevis för att mycket kan göras utan enorma offentliga investeringar. Det som behövs för att skapa en stark region är förmågan att ta initiativ och fatta beslut. Mycket kan göras på ett lokalt plan utan stora rubriker i tidningarna eller hätska diskussioner i riksdagen.

Den integration som pågår i Kvarkenregionen med förbättrad infrastruktur och aktivt utbyte mellan myndigheter och näringsliv gör det lättare för företagen att expandera och samarbeta på båda sidorna av Bottenviken. Kvarken visar vägen för hur regioner kan samarbeta över landsgränserna. Det är ett av de mest konkreta initiativen för att stärka samarbetet inom Norden. Vi får hoppas att det ska gå att uppbåda samma energi och beslutskraft på andra håll också.

En sak som skulle göra handeln och samarbetet mellan de nordiska länderna lättare är om vi skulle veta mer om varandra. Visst tror vi att vi vet en hel del om våra nordiska grannar, men ofta sitter vi ändå tyvärr fast i de klichéer som kom till för kanske 50 år sedan. Det drabbar framför allt Finland som till en del fortfarande har en image som inte har uppdaterats på väldigt länge i grannländerna.

I Finland har vi har en viss fördel av att tidningar och tv regelbundet rapporterar om vad som händer i Sverige eftersom vi har många korrespondenter i Stockholm. Det fungerar tyvärr inte på samma sätt åt andra hållet. Rapporteringen om Finland är mer eller mindre sporadisk i de övriga nordiska länderna. Det är å andra sidan ett problem som också Danmark och Norge dras med. Det finns väldigt få svenska korrespondenter i de länderna också.

Ambassaderna och övriga instanser både inom den privata och den offentliga sektorn gör ett gott jobb med att sprida information om de övriga nordiska länderna. Det finns inte längre en enskild tv-kanal eller tidning som når ut till alla och därför är det viktigt att skräddarsy budskapet enligt både målgrupper och kanaler. Alla vi som jobbar med nordiska frågor kan också själva bidra till att sprida information om våra grannländer.

Kunskap behövs mer än någonsin i dagens värld där den politiska diskussionen tidvis förlorar kontakten med verkligheten. De frågor som diskuteras delar också i allt högre grad upp folk i olika läger där det är så gott som omöjligt att komma överens eftersom diskussionerna handlar mer om känsla än förnuft.

När man tidigare talade om till exempel skatter och hur pengarna ska fördelas mellan olika sektorer kunde de flesta placera sig någonstans på skalan och många valde att ställa sig ungefär i mitten. När man i dag i hetsiga ordalag talar om frågor som språk, nationalitet och vem som ska ha rätt att kalla sig till exempel finländare finns det ingenting i mitten. Det finns bara två motpoler som inte kan komma överens.

Ju mer vi vet om varandra desto större är möjligheterna att knyta kontakter och göra affärer över gränserna. Ju mer vi handlar med varandra desto bättre klarar vi oss. Handeln är som sagt en av de viktigaste komponenterna i det nordiska välfärdsbygget. Det ska vi ta vara på även i fortsättningen.

Tack.