Handelskammaren kan spela en roll i försvarsindustrins samarbete

”Min tid inom Patria och den nordiska försvarsindustrin har präglats av två speciella händelser, pandemin och invasionen i Ukraina”, förklarar Esa Rautalinko på utmärkt svenska när han på fyraårsdagen av det ryska anfallet är på väg till Finsk-svenska handelskammarens fullsatta seminarium ’Försvarsindustrin i en ny tid’ på Riddarhuset i Helsingfors. ”Det har betydelse vad man gör och att man vet precis varför man stiger upp på morgonen. För mig innebär min position inte bara jobb – att på riktigt kunna ha någon influens i ett större sammanhang är ytterst viktigt för mig. Det är tydligt efter de sex åren med de två kriserna. Man kan inte påverka stora globala problem och då är det lätt att tappa fokus.”

Esa Rautalinko arbetar alltså idag inom ett av Nordens viktigaste företag inom försvarsindustrin, men han hade redan som tonåring en dröm om att välja en bana inom det militära.

”Jag är född i Helsingfors, men växte upp med mina föräldrar i Raumo på västkusten. Jag har studerat i Åbo och bor nu i Helsingfors, har alltså tillbringat hela mitt liv vid kusten. Efter gymnasiet sökte jag som frivillig till armén. Sedan ringde telefonen hemma och i andra änden av tråden fanns en officer som förklarade för min pappa att Esa fick ett ovanligt privilegium tack vare att han angett i sin ansökan att han eventuellt kunde tänka sig en karriär inom försvaret.”

Esa ryckte in, men blev litet besviken när utbildningen inte var så krävande som de äldre kompisarna antytt. ”Jag övergav planerna och konstaterade att man kan tjäna sitt land på många sätt. Jag sökte till den dåvarande handelshögskolan i Åbo, en intim läroinrättning med bara 200 studenter per årskurs, i dag en del av en mycket större högskola. Där avlade jag en ekonomexamen i marknadsföring och kommersiell lagstiftning.”

Många år i livsmedelsbranschen

Jalostaja, ett livsmedelsföretag i den åbobaserade koncernen Huhtamäki, blev år 1988 Esas första arbetsplats. ”Där jobbade jag som produktchef tills Unilever köpte ut bolaget på 1990-talet. Sedan hann jag med några år på Salora TV, som ingick i Nokias konsumentelektronikdivision, fram till att verksamheten såldes. Jag frågade mig vad jag skulle göra framöver, men eftersom jag träffat min fru i Helsingfors var det naturligt att söka arbete i huvudstaden. På dryckesföretaget Hartwall hade jag ett chefsjobb i gott samarbete med ägarfamiljen innan jag 2005 gick över till telekombranschen på Telia-Sonera. Där var jag först vice VD för mobilverksamheten innan jag blev Finlandschef 2008.”

Nästa steg blev stockhustillverkaren Honkarakenne, där Esa var VD 2009–2012, ett företag med stor export över världen. Sedan blev det en vända livsmedel på nytt i spannmålsföretaget Vaasa-koncernen. Esa fick som VD åren 2012-2015 ansvara för Nordens och Baltikums största bagerigrupp innan Lantmännen köpte upp bolaget. Esa funderade på om det var dags att pensionera sig vid ung ålder eller att göra något annat.

”Det blev fordonsteknikgrossisten Örum, som då ägdes av familjen Aminoff, vars medlem Philip sitter i handelskammarens styrelse. Vid sidan av mitt arbete som VD ledde jag också Patrias styrelse som ordförande. Sommaren 2019 blev jag utsedd till verkställande direktör för Patria och har sedan dess arbetat inom koncernen. Jag har varit på många platser under min karriär, men någon sade till mig att det inte verkar finnas någon uppenbar logik i det hela.”

Esa säger att det ändå finns en konsekvent linje i hans olika uppdrag. ”Jag har kommit in i företag där man genom att tänka annorlunda kan finna möjligheter att få affärsverksamheten att växa. Det kan handla om att lösa frågor kring finansiering eller att utveckla produkterna. Alla företag är i grunden identiska. Det gäller att arbeta med andra människor och att fatta beslut. Den röda tråden är att bygga upp starka företagskulturer. ”

Människor är viktiga för Esa. ”Om jag var en riktigt välbetald person med mycket pengar och makt men tvingades arbeta ensam – det vore en mardröm! Att träffa andra, att förhandla, att skapa relationer och emotioner är min modell. Jag vill inte jobba så att man bara lägger pappren på bordet eller skickar e-post.”

Nordens försvarsindustri visar styrka

Esa berättar att Patrias affärer med Sverige inleddes redan på nittiotalet med leveranser av pansarfordon och att internationaliseringen fortsatt under hans tid som VD.

”Relationerna till Norden är tätare än någonsin. Den nordiska försvarsindustrin har bra produkter till rimliga priser och de olika länderna har specialiserat sig på produkter och service som inte konkurrerar direkt sinsemellan utan kompletterar varandra. Vi samarbetar till exempel inom bepansrade fordon, där Finland har kunnande i själva fordonskonstruktionen medan vapensystemen kan vara svenska eller norska beroende på kundens önskan. För kommunikationsutrustningens del kan en leverans till Sverige innebära att svenska lösningar installeras.”

Ett annat exempel är den nya korvetten till den finländska marinen, där Saab koordinerar medan Patria levererar system. ”Det finns inget land i hela världen som är oberoende. Nätverket är otroligt viktigt inom försvarsindustrin. Nordiska försvarsföretag har en mycket framskjuten position inom global försvarsteknologi. Nu behöver vi snabbt bygga upp försvaret inom ramen för Nato, vilket ger oss fina businessmöjligheter till exempel i Kanada eller andra länder som behöver arktisk teknologi. Trots att alla nordiska företag har en egen profil och kunder har vi riktigt bra relationer, vilket inte är självklart annanstans i världen. Tillsammans är vi en stormakt, Patria, Saab och Kongsberg är världsledande.”

Finsk-svenska handelskammaren kan hjälpa små företag

När det gäller Finsk-svenska handelskammarens roll är Esa noga med att betona hur små startupföretag kan dra nytta av handelskammarens tjänster. ”Det kan handla om att man kanske inte har en färdig produkt eller applikation, kanske bara en kreativ idé. Inköpsprocesser tar lång tid, särskilt inom offentlig sektor. De små företagen behöver lotsas in i ekosystem tillsammans med stora, ledande företag, som bjuder in dem att växa. Handelskammaren kan vara deras partner tillsammans med Business Finland och EDF (Den europeiska försvarsfonden). Tiotals små, medelstora och stora företag kan ingå i kluster, utbyta idéer och få lösningar på problem. I gruppen kan man fråga efter tips – kanske någon har erfarenheter som kan leda till en snabbare utveckling.”

I övrigt hoppas Esa att alla företag som har nordiska ambitioner vänder sig till handelskammaren. ”Många tänker att det är en byråkratisk organisation, men nej, handelskammaren är mycket praktiskt inriktad och finns till för att hjälpa. Utnyttja den även om du är liten – handelskammaren öppnar dörren och det är bara att sätta foten rakt in på den svenska marknaden. Om du är en företagare som vill och tänker att det finns en möjlighet att växa genom export, kontakta handelskammaren. Hjälp finns!”

Esa har diskuterat med handelskammarens rådgivare och valberedningens ordförande Matti Sundberg om hur man skall öppna dörrarna ännu mer för ökad tillväxt i den finsk-svenska handeln. Handelskammaren kan bli aktivare i att driva politiska processer för ökad öppenhet och för att identifiera dolda handelshinder.

När det gäller fullmäktiges roll säger Esa att han är intresserad av att öka tillväxten i medlemskåren. ”Jag tror att fullmäktiges svenska och finska medlemmar kan driva en positiv rekryteringskampanj. Om ledamöterna kan leta bland sina kontakter kan säkert 50–100 nya medlemmar ansluta. De företag som fullmäktige representerar står för hälften av handelsvolymen mellan Sverige och Finland och vi kan säkert lista både företag och personer som kan kontaktas för ett medlemskap.”

Esa säger att finländska företag kanske är litet blyga. ”Man tror att handelskammaren är väldigt svensk – viktig att framhålla att man får full service också på finska. Ett exempel är dagens tvåspråkiga försvarsseminarium, där jag sitter med i en av diskussionspanelerna.”

Litteratur och reservistorganisationer

När det gäller den tid som inte ägnas åt arbetet på Patria och i de företag och organisationer där Esa sitter med i beslutande organ, t.ex. ordförandeskapet i järnvägsbolaget VR Group, försvarsföretaget Millog och Försvars- och Flygindustriförbundet PIA, så ägnas den åt läsning och åt arbete i bakgrundsorganisationer till försvaret. Exempel är insamlingsstiftelsen Maanpuolustuksen Tuki, som stöder bland annat reservofficersförbundet och reservistförbundet, institutioner som bedriver forskning kring krigsvetenskap samt organisationer för marinen och luftvärnet. Han har alltså återvänt till tonårens drömmar om att göra en insats för Finlands försvar.

På frågan om Esas utmärkta kunskaper i svenska konstaterar han roat att han är den enda finskspråkiga i familjen. Hans fru och de två sönerna som bägge studerar på Svenska Handelshögskolan i Helsingfors är svenskspråkiga.