Susanne Skata – filmproducenten som följde "sponsorfursten"
Under fem år följde producenten Susanne Skata Finsk-svenska handelskammarens vd Kjell Skoglund genom kameralinsen. I dokumentären "Sponsorfursten" porträtteras Kjells outtröttliga arbete i vimlet bland finska och svenska företagsledare men också under stilla stunder i det egna hembygdsmuseet i Tjöck. Programmet sändes i finska Yle tidigare i år.
”Kreativ men barsk” – det omdömet fick producenten Susanne Skata, ursprungligen österbottning men numera också bosatt i Danderyd utanför Stockholm, av en känd svensk skådespelare. Susanne, också kallad Sus, identifierar sig som finlandssvensk som trivs överallt. Hon arbetar med produktion av filmer, program och kommunikation för kunder från public service, organisationer och företag.
Susanne Skata är född i KAJ-land, alltså den finlandssvenska kommunen Vörå, som blev en känd metropol efter fjolårets melodifestival. ”Jag växte upp bredvid skidcentrum och gick idrottsgymnasiet. Fram till tonåren vann jag nästan alla skidtävlingar jag ställde upp i, för jag var lång, stor och stark, haha.”
Men ödet ville annat än medaljer och pokaler. Susanne var redan som 14-åring redaktör i skoltidningen och under gymnasiet ordnade Svenska Österbottens Ungdomsförbund en radiokurs för ungdomar. Vips var Susanne fast. ”Jag gjorde radioprogram för Kanal 8 och Radio X, båda föregångare till Yles kanal X3M.”
En journalistutbildning (pol.mag.) vid Åbo Akademi blev klar efter tio år inklusive journalistjobb och ett mellanspel på TV- och videolinjen vid Kalix folkhögskola 1996-97. ”Jag hade en dröm om att ta steget ut i världen då den kände finlandssvenske regissören Anders Engström, en stor förebild, tipsade om denna utbildning. Året i Norrbotten blev viktigt och avgörande för mig. Jag fick vänner för livet tack vare vistelsen på internatet och jag lärde mig också tekniken från grunden.”
Sus råkade ut för en bilolycka som ledde till ryggproblem och tänkte vila upp sig hemma när hon fick förfrågan om att jobba som inspelningsledare i en av Engströms produktioner. ”Jag började som frilans och insåg snart att en flytt till Stockholm skulle innebära att börja om från början. Jag startade ett eget bolag i Finland 1999, ombildat till aktiebolaget Sus Productions 2008 och senare till Maxmo Media år 2023, med säte i både Finland och Sverige. Att bli företagare var ett sätt att få göra det jag ville och jobba mångsidigt.”
Allt från sälja idéer till totalproduktioner
Susanne kastade sig in i produktionsvärlden med stor aptit. ”På den tiden var olika discipliner inlåsta i stuprör. Jag ville arbeta med både produktionsledning och andra funktioner som manus, regi, klippning och bildproducent. Så jag började sälja in egna idéer, främst till public service-bolaget Yle och till olika organisationer och företag. Det fanns inte så många som gjorde professionell video i Vasa på den tiden, ännu färre som talade svenska.”
Ryktet spred sig snabbt och Sus som arbetade som frilans med vidhängande oro för att kanske inte få jobb kunde lägga upp en buffert från uppdragen för att köpa en egen kamera och redigeringsutrustning. ”Min ekonomiskt utbildade systers grundregel att moms är ’Kalle-Anka-pengar’ som bara skall in och ut på kontot hjälpte mig att få ordning på ekonomin. Mina kunskaper var rätt grunda - jag kunde ställa frågor som om det nyaste verifikatet skall ligga överst eller underst i bokföringen…”
Som TV-producent fick Sus göra produktioner om natur, kultur och människor. ”Särskilt minnesvärd var en serie om ungdomar på glid. Naturen har också gett mig fantastiska upplevelser. Vi gjorde ett program om en jägare i Vasatrakten, en tystlåten man, som lever för sin jakt. Men när solen gick upp över Hankmo började han filosofera om vårt förhållande till naturen och om alla de djur och fåglar han hade en relation till. Det ögonblicket minns jag bättre än tio program jag gjorde med den kände TV-profilen Robban Aschberg. Jag har också producerat många dokumentärer, senast slutförde jag en TV-serie om den österbottniska dansbandskulturen, ’En dans med Guns Rosor’.”
Teknikrevolutionen förändrar branschen
I dag har alla en videokamera i sin mobil. Det gör det lätt att göra egna videor och poddar, men utbudet blir så stort att det till slut inte finns publik för allt. ”Kvalitetskraven sänks tyvärr. Det finns många enkla tekniska verktyg att rätta till saker som kan bli fel under inspelning, men inte ens TV-nyheterna, som tidigare stod för kvalitet, bemödar sig alltid. AI är också ett bra hjälpmedel, då det används rätt.”
I över tjugo år har Sus jobbat för företag och organisationer vid sidan av tv-programmen. Nu är ordningen omvänd. Hon jobbar mest med kommunikationsinsatser för företag i Sverige och Finland. ”I höst har jag gjort två TV-reportage för minoritetsprogrammen på svenska UR, det var också intressant. Mitt nätverk har byggts ut med duktiga fotografer, animatörer, grafiska formgivare, skådespelare och regissörer i Norden – härnäst skall jag åka på en resa till Sydnorge för att beskriva infrastruktur. En nisch som jag arbetar mycket med är politiska och fackliga kongresser tillsammans med mötes- och teknikbolaget Easymeet från Uppsala. Då är jag bildproducent och får lyssna på hundratals debattinlägg. Det blir långa dagar, men intressanta. Jag tycker också om att skriva – jag är en generalist och mångsysslare och arbetar gärna i olika roller. I vissa projekt är jag stolt underentreprenör, i andra producent för kompletta uppdrag. Jag är tacksam över mitt breda och professionella samarbetsnätverk som gör det möjligt.
Handelskammarmedlem av en slump
För femton år sedan ringde Finsk-svenska handelskammarens VD Kjell Skoglund till Susanne. Han jobbade då på Pohjola-Norden och behövde hjälp med ett kulturinslag för en ansökan. Susanne accepterade förfrågan och fick en ovanlig ersättning, en resa till Tallinn, där hon bland annat gick på balett och spa. Några år senare sammanstrålade de bägge på handelskammarens vårlunch – en värld som kändes helt främmande för Sus. ”Bli medlem” var Kjells rättframma uppmaning när han överlämnade sitt visitkort. Men i dokumentärfilmaren väcktes mera en nyfikenhet över den udda vd:n. Ett pris från Svenska Kulturfonden möjliggjorde projektstart och Sus började följa Kjell och handelskammaren med sin kamera. ”Jag gjorde klart för Kjell att jag jobbade oberoende, utan finansiering från honom eller handelskammaren. Jag fick ett manusstöd från Svensk-Österbottniska samfundet, men i övrigt har mitt bolag finansierat filmen på egen hand. Vi filmade i Sverige, Finland och Norge under åren 2018-2024. Glädjande nog ville Yle visa filmen på tv, då under namnet ’Kjell Skoglund – sponsorfursten’.”
Sus säger att arbetet med filmen varit utmanande, kreativt och stimulerande. ”Vi lever i en kultur där näringslivet ofta inte syns i dokumentärutbudet. Människor lever ofta i olika bubblor utan kontakt och nyfikenhet. Jag tycker det är intressant att dyka in i andra liv och verkligheter. Med de scener jag valt vill jag låta tittaren bedöma Kjell och hans metoder. Vårt samarbete var mycket öppet och transparent, han bjöd modigt in kameran överallt. Det förtroendet ville jag förvalta väl.”
Sus har en prioritetsordning där nummer ett är lojalitet mot människorna som skildras. Nummer två är lojalitet mot teamet och nummer tre mot själva programmet. Det är ändå ’bara film’. ”Det var ingen granskande journalistik som nagelfor handelskammaren, men hade jag hittat oegentligheter hade de självklart kommit med. Obekväma sanningar ska komma fram där de finns och det är motiverat. Här skapades ett personporträtt på Kjell - fritt fram för tittaren att skapa sig sin åsikt.
Hemma i två kulturer
Som flitig pendlare mellan två länder och två kulturer har Susanne gjort vissa iakttagelser om skillnader och likheter mellan finskt och svenskt. ”Känslan för hembygden förstärks när man vistas längre perioder på annan ort. Om man skall dra slutsatser så är finländarna mer rakt på, vilket kan upplevas skrämmande i början, men uppskattas i längden. Finland är också okänt i breda kretsar i Sverige, men jag skrattade gott på ett gig i höstas då jag pratade med en tidigare svensk näringsminister som lyste upp när han insåg att jag var från samma ort som KAJ. Han var också ett stort fan. Överlag upplever jag en positiv och glad stämning i Sverige. Man har också höga kvalitetskrav, vilket har hjälpt mig i min utveckling som filmskapare. Mitt nätverk av gamla kompisar från tiden i Kalix har hjälpt mig i takt med att jag kände ett behov av att förnya mig och allt oftare sökte uppdrag i Sverige.”
Susanne upplever hård konkurrens i det nya medielandskapet, men hittills har jobben räckt till – så väl att hon 2023 utsågs till Årets egenföretagare i Kust-Österbotten. ”Mina föräldrar var väldigt skeptiska i början, men de blev stolta och stöttande då jag började synas i eftertexterna på tv. Pappa har bl.a. byggt om ett utrymme till TV-studio och mamma fixat catering till inspelningar. Jag är mycket tacksam mot dem och min syster, som hjälper mig driva företag. Det är en ynnest att få arbeta i två olika kulturer. Det ger inte bara synergieffekter, utan håller mig också alert.
Bild på Sus: Annette O'Riordian
