Med handelspolitik och Finland i blodet

Anders Ahnlid har en lång erfarenhet av internationell handelspolitik på hög nivå. Han har dessutom en släkthistoria, där både fadern och farfadern bott i Finland under längre perioder och en farmor född i Finland. Han blev under sina år som Sveriges ambassadör i Helsingfors synnerligen uppskattad av både näringsliv och politiker, vilket gör honom till ett spännande nytillskott i styrelsen. Men det hela började i Småland.

Småländska Vetlanda är en handelsplats med anor sedan 1000-talet, men också känd som Lena Philipsons födelseort och för framgångar i speedway och i bandy. Anders far föddes i den svenska församlingen i Helsingfors, då farfadern arbetade på en lådfabrik i stadsdelen Sörnäs. Familjen flyttade till Kotka för att leda en lådfabrik, som sedan verkade i Enso Gutzeits regi ända fram till år 2021. När Anders Ahnlid föddes 1960 hade hans farfar och far flyttat tillbaka från Finland redan 1940. Farfadern köpte då en lådfabrik, som dock såldes när Anders var mycket liten. Anders pappa jobbade med monteringsfärdiga småländska trähus, som såldes till Finland via Peter Boström i Jakobstad. Ytterligare länkar till Finland finns genom att Anders farmor var född i Åbo.

”Jag har fina minnen från somrar i Finland i barndomen, Kotka stad där pappa bodde och gick i skola, potatis från Sibbo och salta bad på Silversand i Hangö. Under min tid som ambassadör uppskattade jag speciellt de små språköarna i det inre av Finland med en identitet från den svenska tiden som Seinäjoki (Östermyra), Joensuu och Villmanstrand samt förstås Kotka, där min far växte upp.”

Från Vetlanda bar Anders färd till Lund och en filosofie kandidatexamen i nationalekonomi och statsvetenskap.

”Jag fick möjligheten att vistas vid UCLA i Los Angeles ett år under studietiden. Här kom jag i kontakt med ett nytt ämne, internationell politisk ekonomi, som jag fastnade för. Det handlade bland annat om hur man använder handeln för att initiera utveckling, bland annat i tredje världen.”

In på handelspolitikens bana

Efter studierna fick Anders sitt första jobb som utredare på Kommerskollegium år 1986. Efter ett par år behövde Utrikesdepartementet någon som kunde arbeta med det allmänna tull- och handelsavtalet GATT, den så kallade Uruguay-rundan. Anders säger att detta var den sista riktigt lyckade globala handelsförhandlingen.

”Sverige, Norge, Finland och Island, som inte var EU-medlemmar, bildade en ”förhandlingskartell” och delade upp de cirka femton förhandlingsfrågorna mellan sig. Det gjorde oss till en stark röst. Jag kommer särskilt ihåg finländaren, sedermera understatssekreteraren Pekka Huhtaniemi, som ansvarade för jordbruksfrågor, där protektionism ställdes mot liberalisering. Den svenska regeringen hade då kommit betydligt längre i avregleringen av lantbruket. Jag har alltid varit intresserad av globala frågor och på den tiden gick det att nå överenskommelser mellan EU och USA och resten av världen, vilket gjorde att världshandelsorganisationen WTO blev till.”

Åren 1991-95 arbetade Anders vid Sveriges ständiga representation vid handelsorganisationerna i Genève och under den tiden föddes familjens två barn. Från Schweiz gick flyttlasset till Paris, där han blev en del av Sveriges OECD-delegation fram till 1998, då han flyttade till Stockholm och Utrikesdepartementets enhet för internationell handelspolitik.

”Det blev tre år med ekonomiska och handelspolitiska frågor, då jag bland annat satt som ordförande i en grupp som förhandlade om regler för multilaterala investeringar. Det var en turbulent tid, då handelskartorna ritades om.”

Euron infördes, vilket ledde till spänningar mellan industrin i Finland och Sverige, men utvecklingen går åt rätt håll.

”Jag vill gärna rekommendera en rapport från Kommerskollegium om eurons effekt på handeln, upprättad av vår chefsekonom. Den finns på vår webbplats och rapporten visar att ett medlemskap i eurogemenskapen ökar ett lands handel.”

Från departement till diplomati

Efter att ha arbetat på UD:s handelspolitiska avdelning under bland annat ministern Leif Pagrotsky återvände Anders till USA som minister vid ambassaden i Washington. Sedan följde sex år som utrikesråd med ansvar för handelsfrågor och därefter drygt två år som ambassadör vid OECD och Unesco i Paris.

”Jag blev därefter Sveriges EU-ambassadör under en dramatisk tid som har fortsatt fram till nu, händelserna på Majdan i Kiev från och med november 2013 och invasionen av Krim 2014, de svåra terrorattentaten i Paris och Bryssel, flyktingkrisen, inbördeskriget i Syrien, eurokrisen 2015-16 följt av Brexitomröstningen 2016.”

I november 2016 återvände Anders till det Finland, där hans farfar och far bott och farmor föddes. Nu blev Anders ambassadör i det vackra huset vid Salutorget i Helsingfors fram till 2020.”

”Det blev fyra av de kanske mest spännande och roliga åren i min karriär. Jag kände att det mesta jag gjorde upplevdes som positivt och att jag fick ta del av de djupa kontakterna mellan Finland och Sverige, till exempel då våra respektive försvarsministrar firade att de möttes för 50:e gången i Björneborg. Det dåvarande samarbetet skulle gälla ”bortom fredstida förhållanden”. Näringslivet i Finland och Sverige står nära varandra och vårt försvarssamarbete är exemplariskt, nu dessutom som en del av Nato. Finland är seriöst och noggrant i allt man gör.”

År 2020 fick Anders möjligheten att söka positionen som generaldirektör på sin första arbetsplats Kommerskollegium, fick tjänsten och flyttade tillbaka till Stockholm.

”Dramatiken upphörde dock inte, pandemin, invasionen av Ukraina och oron inom världshandeln efter Trumps återkomst till makten har hållit oss sysselsatta…”

Mycket att göra i relationerna mellan Finland och Sverige

Nu när Anders efterträder Business Sveriges Jan Larsson i handelskammarens styrelse ser han många spännande utmaningar för våra länder.

”Jag ser fram mot att bidra till att riva gränshinder mellan våra länder. Det hoppas jag kunna göra genom att jag också är Sveriges representant i Nordiska ministerrådets Gränshinderråd, numera tillsammans med Astrid Thors från Finland. Det finns mycket att göra i form av reviderade regelverk och procedurer innan vi blir världens mest integrerade region. Det finns gränshinder i form av skilda skatteregler, pensionsavgifter, anställningsvillkor för enskilda medarbetare och andra regler som försvårar för finska eller svenska företag och individer att arbeta och bedriva affärer i grannlandet. Kommerskollegium vill hjälpa till, men intresset från politikerna har tyvärr i många fall varit svalt. Om Finland och Sverige vill vara viktiga aktörer i ett EU, som behöver ta ett steg framåt när relationerna med USA knakar, behöver vi se över allt som hindrar oss från att bli mer produktiva och effektiva tillsammans. Om inte hela Norden vill vidta nödvändiga åtgärder så har Finland och Sverige har förutsättningar att agera bilateralt.”

Anders säger att Finland och Sverige har samma ämbetsmannakultur. Det borde vara enkelt att till exempel arrangera överföring av folkbokföringsuppgifter.

”Som det är nu kan man enligt systemet vara frånskild i Finland men samtidigt inte i Sverige eftersom överföringen mellan våra länder inte är automatisk. Däremot har Finland och Estland ett avtal som råder bot på detta. Tillsammans är de nordiska länderna världens tionde eller tolfte största ekonomi, beroende på hur man räknar, och vi kan befästa vår position om vi lyckas integrera vår ekonomi bättre.”

Anders säger att Öresundsavtalet från 2003 om skatter mellan Danmark och Sverige har varit lyckat och fick extra skjuts vid förnyelsen 2025 genom besök av den nya danska kungen.

”Om man ser på gränsen mellan Finland och Sverige handlar det inte enbart om invånarna i Haparanda och Torneå och längs landsgränsen i norr, utan också om större sammanhang. Storföretagen vill också slippa skattemässiga problem för anställda som arbetar i flera nordiska länder. Finsk-svenska handelskammaren har en viktig roll att spela för att underlätta handelsutbytet och företagens samarbete genom förenklade regelverk.”

Tillför en handelspolitisk kompetens

Anders tillför en unik handelspolitisk kompetens till handelskammarens styrelse. Valberedningens ordförande Matti Sundberg säger att Anders kunskaper kan lyfta upp styrelsearbetet till en ny nivå i diskussionerna med ansvariga politiker och näringslivets toppar i bägge länderna.

”Det skall bli spännande att delta i styrelsearbetet. Sedan tidigare känner jag ordföranden Karl-Henrik Sundström och Johanna Ikäheimo från Lappset i Rovaniemi. Finlands avgående Stockholmsambassadör Maimo Henriksson har gjort ett utmärkt jobb för de finsk-svenska relationerna och förtjänar all uppskattning.”

Som ambassadör i Helsingfors stod Anders värd för ett otal evenemang som Finsk-svenska handelskammaren arrangerade. Han säger att uppslutningen från näringslivstoppar är imponerande.

”Sedan finns det mycket som gemene man kanske inte känner till – att den ursvenska Skogaholmslimpan bakas av Fazer och att Finlands viktiga energikoncern Wärtsilä har familjen Wallenberg som sin största ägare.”

När Anders inte arbetar föredrar han att läsa och motionera.

”Jag är gärna ute och lunkar i skogen – kan kanske inte säga springa längre – och jag är väldigt intresserad av sport, Finnkampen, skidåkning, ishockey. Om Sverige inte kan vinna håller jag på Finland även om det inte alltid är ömsesidigt. Jag kommer särskilt ihåg en VM-match mellan Finland och Sverige år 2019, som jag upplevde på en sportbar i Villmanstrand. Som den enda som höll på Tre Kronor blev jag väl bemött och stämningen var gemytlig. När Finland väl vunnit blev jag bjuden på en ’vety’, en lokal specialitet som består av en köttpirog fylld med skinka och ägg och med gurksallad, senap, lök och majonnäs… Ett finfint finskt minne…”