Martin Lindqvist – en stålman tar plats i styrelsen
När Martin Lindqvist valdes till styrelseordförande för Finsk-svenska handelskammaren vid årsmötet i maj 2026 innebar det att en verklig stålman tog över rodret för den nu nittioåriga handelskammaren. Tack vare 26 år på SSAB och en viktig roll inom fusionen mellan SSAB och Rautaruukki 2014 har Martin unika insikter och erfarenheter av finsk-svenskt samarbete i en av de tunga strategiska industribranscherna i Norden.
”Finland har funnits med på ett eller annat sätt under hela min arbetslivskarriär. Efter utbildningen till byggnadsingenjör kompletterad med civilekonomexamen och studier i fastighetsekonomi fick jag mitt första ordinarie jobb på finskägda Outokumpu Copper i min födelsestad Västerås. Efter det arbetade jag som ekonomichef på NCC Fastigheter och sedan som controller centralt på NCC. I den funktionen var jag involverad i uppköpet av det finska byggföretaget Puolimatka 1996,” berättar Martin Lindqvist.
Från 1998 till 2024 var Martin anställd av ståljätten SSAB och i egenskap av divisionschef hann han uppleva den stora industrikrisen 2008–09, något som drabbade både svensk och finsk industri hårt.
”Lärdomarna från nedgången fanns kvar när jag blev utnämnd till VD och koncernchef 2011. Jag tyckte att det fanns en god tanke i att slå samman SSAB med finländska Rautaruukki och tog kontakt med Rautaruukkis koncernchef Sakari Tamminen. Jag ville föra fram mina tankar om hur bolagen kompletterade varandra och tillsammans kunde effektivisera och förbättra verksamheten. Till att börja med var intresset svalt från den finska sidan, men jag fortsatte att driva frågan och år 2014 lyckades vi ta beslutet att förena två utmärkta nordiska bolag. Resultatet blev ett företag med en mycket stark position i Europa och med tiden globalt.”
Som chef för det nya bolaget besökte Martin frekvent anläggningarna i Finland, till exempel i Tavastehus och i Brahestad. ”Jag lärde mig väldigt mycket av resorna, att Finland och Sverige står väldigt nära varandra, att vi har en gemensam syn i många frågor. Språket skiljer sig åt, det är sant, men många finländare pratar god svenska eller engelska. Jag uppskattar särskilt att finländarna är pålitliga och hårt arbetande – har man kommit överens är saken klar. Jag har god erfarenhet av både ledningspersoner och av de finska facken, som man varnat mig för att skulle ha en tuff attityd. Det finns gott om duktiga personer på bägge sidorna. En klok person sade till mig att chefer som dig har vi sett komma och gå, men vi är här för att driva företagen både nu och i framtiden.”
Martin uppskattar också att finländare är lösningsorienterade och är öppna för förslag trots att man ursprungligen kanske hade olika idéer. ”Det var kul att vara ute på fältet i produktionen, en väldigt viktig del av arbetet med omstruktureringen av det nya SSAB. Omstöpningen hade aldrig lyckats utan ett brett samarbete – något som inte skedde i hörnrummet på huvudkontoret utan genom gemensamma ansträngningar.”
När Martin Pei, teknisk direktör på SSAB, presenterade sin tanke om att tillverka fossilfritt stål för sin VD fick han ett positivt gensvar av Martin. ”Jag tycker det är en viktig fråga att reducera CO2-utsläppen och då måste stålindustrin bidra med sin andel tillsammans med transporter och cementproduktion. Projektet Hybrit, som startade i praktiken 2016, är ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete för att eliminera utsläppskällan, kolet, vid ståltillverkningen. Och på den vägen är vi!”
Glad över styrelseuppdraget
Martin lämnade koncernchefsjobbet på SSAB år 2024 efter fjorton år med tanken att byta ut den operativa rollen mot styrelsearbete och andra mer konsultativa uppgifter. I dag sitter han som styrelseordförande för Swiss Steel Holding och i styrelsen för tunga börsföretag som SCA, Skanska och den internationella teknik- och industrikoncernen Indutrade.
”Jag har varit selektiv med att tacka ja till erbjudanden om styrelseuppdrag, men jag blev uppriktigt glad när valberedningen ringde mig för att fråga om jag var intresserad av att bli styrelseordförande i Finsk-svenska handelskammaren. Jag hade deltagit i flera evenemang som handelskammaren ordnat och lärde då känna VD Kjell Skoglund, som värvade SSAB som guldmedlem. Både han och verksamheten gav ett gott intryck och jag kände att jag med min bakgrund kunde bidra till handelskammarens verksamhet.”
Som färsk styrelseordförande behöver Martin litet tid att sätta sig in i organisationen, men när det gäller relationen mellan Sverige och Finland har han klara åsikter. ”Med femton miljoner invånare behöver våra länder och också Norge och Danmark med sina ytterligare tio miljoner bygga starka ekonomier tillsammans, poola resurser. Jag får flankstöd av min gamla kollega Karl-Petter Thorwaldsson, tidigare näringsminister och fackledare, som är ordförande i den Norsk-svenska handelskammaren och som uttalat sig uppskattande om Finsk-svenska handelskammaren. Vi behöver göra det lättare för finska och svenska företag att sälja och agera på respektive marknad och vi behöver fortsätta att vara relevanta för näringslivet – kanske analysera vilka ytterligare företag som kan bli medlemmar i handelskammaren.”
Martins uppfattning är att Finsk-svenska handelskammaren fungerar väldigt väl i dagsläget och får uppskattning både från industrin och politikerna. ”Styrelsen och ledningen har goda idéer, men jag behöver lära känna de andra styrelseledamöterna. Det är intressant att de representerar så många olika branscher, till exempel logistik, där Finland och Sverige ju behöver effektiva och samordnade transporter för att kunna konkurrera på exportmarknaderna, något SSAB lyckats väl med. Jag tycker det finns några klassiska exempel på finsk-svenskt samarbete, till exempel försvaret, där Finland visade vägen in i Nato. Men, om handelskammaren kan bidra med att öppna ytterligare dörrar är det en viktig uppgift för oss.”
Trivs i skogen
Privat lever Martin på en gård i Mälardalen mellan Enköping och Västerås. Per vecka använder han i snitt 20–25 timmar för sina externa uppdrag, men som ägare till en lant- och skogsbruksfastighet blir tiden aldrig lång. Två av de tre barnen och alla fyra barnbarnen bor inom en kilometer. Jordbruksmarken är utarrenderad men familjen har egna hästar som kräver skötsel. När Martin vill koppla av ägnar han sig åt jakt eller att ströva i skogen.
”Som gammal scout har jag en vana av att röra mig i skogen, antingen med hunden på promenad eller jakt eller för ren avkoppling med svamp- och bärplockning. Jag tycker att jag hittat en bra balans mellan styrelseuppdrag och andra aktiviteter – har friheten att disponera mitt liv, till exempel åka ner till ryttar-VM i Tyskland med min fru, vilket jag inte kunde göra som operativ chef.”
”När jag är i Finland besöker jag gärna Mannerheimmuséet, som nu öppnat efter renoveringen. Min fru påpekar att jag kunde jobba som guide där eftersom jag lärt mig så mycket om samlingarna. Min farfar var frivillig under Finlands vinterkrig och i barndomen seglade vi mycket i skärgården mellan Åland och Åbo. Mitt nya liv har blivit precis så bra som jag hoppades och jag ser med glädje fram emot styrelsearbetet i Finsk-svenska handelskammaren”.
