"Det finns ingen quick fix för att få fart på det finländska näringslivet"

Bergsrådet Matti Sundberg uppmanar finländarna att ta sig ur samhällets skyddsnät och intensifiera samarbetet med Norden, särskilt med Sverige. Han tar emot på familjens sommarresidens Orrestorp, granne till hans hemgård i Rödsö, Karleby i Finland. Som den gentleman han är hälsar han välkommen med en handskakning som han lärde sig av Frankrikes president Macron under pandemin.

Sundberg har en unikt bred erfarenhet från näringslivets absoluta topp både i Finland och Sverige. Han började i tiderna arbeta på Outokumpu i hemstaden Karleby innan han kom till Tervakoski och sedan räddade Metsä-Botnia i Kaskö från konkurs. Efter det har han handplockats till att leda bland annat Ovako Steel och Scania i Sverige samt Valmet och Metso i Finland. Han har suttit i många bolagsstyrelser och haft ett otal förtroendeuppdrag, bland annat som styrelseordförande i skidförbundet i Finland när det beviljades skid-VM 2017.

Efter en pratstund och afternoon tea på terrassen sätter vi oss i hans arbetsrum där golvet pryds av ett skinn från en brunbjörn som han själv har skjutit i Sovjetunionen för många år sedan. Nu vill vi höra hans synpunkter på varför det inte går ekonomiskt bättre för Finland och för finländskt näringsliv.

Sundberg är inte överraskad av Finlands dåliga ekonomi och höga skuldsättning. Det största problemet, som han ser det, är att finländarna håller fast vid stat och kommun likt barn med sin snuttefilt. Han ser befolkningens förhållande till den offentliga sektorn som ett strukturellt problem och det gör honom både frustrerad och orolig. Han tvivlar på om landet någonsin kommer ur den här svackan.

– Finland befinner sig inte i någon konjunktursvacka utan i en kultursvacka. Vi måste komma bort från samhällets hundraprocentiga skyddsnät. Det är inte sunt att leva i händerna på politiska byråkrater och tro att alla behöver få något för att vara jämställda. Vi har ingen verklig marknadsekonomi.

Han tror inte på en förändring förrän politikerna tar sig samman och ändrar attityd.

– Finlands politiker måste upp ur sina sandlådor och arbeta för nya förutsättningar för samhället. Med nuvarande strukturer löses inte våra problem.

Det enda seriösa alternativet, som han ser, är att samarbetet med Norden, särskilt med Sverige, intensifieras.

– Den kulturella attityden sitter mycket djupt och den sitter i alla finländare. Tyvärr är den svår att snabbt åtgärda och ändra på.

Han anser att finländarna behöver framtidstro, sätta upp mål och vara tydliga med vart de är på väg.

– Så länge vi är otydliga är företagen osäkra och vågar inte investera. Det är fantasi att tro att vi blir bättre utan att ändra strukturen. Samhället har kört i väggen och här sitter vi.

Sundberg anser att kulturen har utvecklats i ett land där människorna innerst inne är rädda.

– De är skraja, helt enkelt. Det här berör alla, oberoende av om de är politiker, höga tjänstemän, företagsledare eller enskilda människor.

Vad är finländarna rädda för?

– Vi har en tendens att söka oss till större makter och tro att vi kan leva i skydd av dem.

Sundberg anser att finländarna har varit isolerade i all verksamhet och påpekar att inte heller näringslivets struktur har utvecklats tillräckligt.

– Se nu bara på alla datacentraler som etableras runt om i landet. De är stora projekt som binder våra resurser.

Han ser en möjlig förklaring till hur det har blivit så här.

– Vi har alltid varit i händerna på stormakter. Visst var relationen med Sovjetunionen viktig en tid, men det var ännu viktigare att bli av med den.

– När vi kom till insikten att det inte fungerade måste vi snabbt som bara den komma in i Europeiska unionen. Och nu på sistone tror vi till hundra procent på USA. Nu börjar vi förstås tvivla på det.

Vill ha kulturell attitydförändring

Han anser att finländarna fortfarande söker sin position, men inte har gjort sina hemläxor om vad de faktiskt vill göra.

– Tänk att ett land med fem miljoner invånare behöver 20 politiska partier. Det är illa att vi är så splittrade. Vi är dåliga på samarbete och jag är störd över att vi har så dålig framförhållning.

Han ser bristande framtidstro som ett av de största problemen.

– Vi får fram innovationer, men säljer dem så fort möjlighet yppar sig. Danskarna är bra på att snabbt föra ut innovationer på den öppna marknaden och där ökar värdet. Vi borde lära av dem.

Sundberg efterlyser en kulturell attitydförändring för att Finland ska bli ”nordiskt på riktigt”. 

Nordismen har länge varit hans käpphäst. Hans ögon öppnades för betydelsen av nordiskt samarbete redan när han som ung studerande vid Åbo Akademi var praktikant i FN i New York 1967.

– Jag fick en väckelse när jag såg hur de nordiska ländernas ambassadörer och konsuler arbetade. De hade gaddat ihop sig och hade ett otroligt effektivt samarbete som gav dem större tyngd att påverka.

Hans uppfattning förstärktes ytterligare under de tio åren han var ordförande för den finsk-amerikanska handelskammaren. Också där undrades varför de nordiska länderna inte samarbetade mera intensivt.

Sundberg har uppmanat höga chefer och presidenter att lyfta upp det nordiska samarbetet på agendan. Han har blivit ”väldigt störd” av att många i ledande ställning säger att de inte ser något problem med Finlands förhållande till Norden och att hans åsikt beror på att han har egna sympatier för Sverige.

– Det är fullständigt skräpprat. Jag ser ju att de skandinaviska länderna egentligen inte behöver Finland på samma sätt som Finland nödvändigt behöver kopplingar till dem.

Finsk-svenska handelskammaren öppnar dörrarna

Sundberg har länge varit med i Finsk-svenska handelskammaren och är nöjd med hur den har bidragit till att relationerna mellan de båda länderna har utvecklats.

– Vi har fått med oss i princip hela nyckelnäringslivet i både Sverige och Finland. Vi börjar ha en sådan tyngd att politiker och andra beslutsfattare måste börja respektera den.

Han säger att det minsta vi kan vänta oss är en harmoni mellan våra länders regler och arbetslagar. En stor majoritet av handelskammarens medlemmar anser dessutom att Finland borde övergå till samma tidzon som de andra nordiska länderna.

Han är glad över att handelskammarens seminarier har blivit så populära och att antalet medlemsföretag har ökat betydligt under flera år.

– Handelskammaren är på bra väg nu. Den är en plattform som visar på den nordiska marknadens möjligheter.

I år firar Finsk-svenska handelskammaren 90 år. Jubileumsåret kulminerar med festligheter mot slutet av året med Sundberg som ordförande för jubileumskommittén.

Bulkindustri och självbedrägeri

Bergsrådet tycker inte att det finländska näringslivet har kommit upp ur startgroparna ännu. Det domineras alltför mycket av, som han säger, bulkindustrin med cellulosa, papper, stål, järn och tunga industrier. Det påminner honom om ett utvecklingsland.

– Vi bollar med råvaror. Sveriges näringsliv är avsevärt vidlyftigare, där små och medelstora företag dominerar och är viktiga för landet. Det saknar vi egentligen i Finland och det gör situationen väldigt jobbig.

Under sina år som företagsledare i Sverige har han sett hur svenskarna tror att framtiden alltid är bättre än den tid de har bakom sig, medan det är tvärtom i Finland.

– Finländarna tror att det var bättre förr. Det sägs inte rakt ut så men det är andan i den finländska naturen. Och vi gör ett himla stort nummer av det, säger Sundberg.

Med tanke på att Sundberg har djup erfarenhet av skogs- och metallindustrin är han inte negativ till den men han tycker att det borde ha satsats mera på små och medelstora företag.

– Vi är väldigt intresserade av att satsa på stora fabriker, men de sysselsätter nästan inga människor längre. De är så gott som självgående med stora processer som sköts med robotar. Där behövs knappt några människor alls och ingen intelligens heller för att driva dem.

Sundberg anser att det är de små och medelstora företagen som ska bära oss in i framtiden. Det är mycket viktigare än vi egentligen förstår.

Han skräder inte med orden om framtiden.

– Vi tror att vi kommer att klara oss, men det gör vi inte. Vi ser ju nu att arbetstillfällen inte skapas. Vi har upprätthållit den här levnadsstandarden med självbedrägeri. Vårt samhälle är alldeles för trögt och vi har själva skapat det.

Han har en känsla av att finländarna tror på samarbete med företag i USA, Tyskland och England men inte begriper att vi är för små för att ty oss till dem.

– De tar inte oss på allvar, säger Sundberg.

Ett intensivt samarbete med de nordiska länderna, i första hand med Sverige, är den snabbaste vägen till framgång, enligt bergsrådet.

– Jag vet att svenskarna är med på noterna. Det är upp till Finland, men så länge ”purfinnen” klagar på svenska språket lyckas de inte. Det här är så väldigt snedvridet och där kommer den här kulturen emellan. Hur har vi låtit det här ske i vårt land? Vi har ett sådant märkligt mindervärdeskomplex och en negativ inställning.

Sundberg ser det som en ”himla lycka” att Finland gick med i Nato före Sverige, även om han tycker att det borde ha skett samtidigt med de baltiska länderna 2004.

Ett Silicon Valley i Österbotten

Sundberg ser lite mera hoppfullt på Österbotten än på de andra finländska landskapen. Han tycker att Jakobstads- och Karlebyregionen borde ta vara på erfarenheter från Silicon Valley i Kalifornien.

– Här finns många intressanta företag och embryon till innovationer som bara väntar på att det börjar hända någonting ordentligt. De borde ta vara på erfarenheterna i Silicon Valley. Där fanns ingenting speciellt förrän självgående företag började dras till området. Ett tu tre hade de ett superintressant upplägg.

Vasaregionen har det lite bättre ställt genom samarbetet med Umeå.

Han tycker att Silicon Valley-konceptet är som klippt och skuret för Österbotten, men att man måste övervinna den finska mentaliteten. Han ser intressanta innovationer, men de måste få luft under vingarna.

– Problemet är att vi älskar kommunerna och statsmakten. Vi vill alltid ha någon form av gemensamma resurser som ska delas ut av kommunerna. Där är vi återigen inne på en totalt felaktig kultur. Och nu håller vi på att dö av att statsmakten är skuldsatt upp över öronen. Det borde ha stoppats för länge sedan när man såg vart det var på väg.

Konsekvensanalyser saknas

Konsekvensanalyser är viktiga men ofta underskattade, enligt Sundberg. Han efterlyser dem i alla lägen och ser det som en av Finlands svagheter att man slarvar med att göra sina hemläxor.

– Vi är så ivriga att få till stånd ett beslut och driver igenom dem med makt. Man tror att det räcker med att visa besluts- och handlingskraft, men det blir alltid konsekvenser och dem måste man beakta. Det blir katastrof om man inte vet hur man ska klara sig om det går fel. Det har jag lärt mig från näringslivet.

Matti Sundberg har varit vd och koncernchef för flera stora företag både i Finland och Sverige. Flera av dem hade ekonomiska bekymmer, några var till och med nära konkurs. Han har strukturerat, organiserat om och vänt den negativa utvecklingen till vinst.

Cellulosafabriken Metsä-Botnia i Kaskö, Finland, till exempel, hade en omsättning på 250 000 finska mark och skulder på över en miljard när Sundberg kom dit som vd 1978. Till och med Mauno Koivisto, som då var direktör för Finlands Bank, varnade honom och trodde inte att någon skulle kunna rädda bolaget från konkurs.

När Sundberg lämnade bolaget åtta år senare var produktionen lönsam och verksamheten stabil. Fabriken fortsatte i ytterligare 13 år innan den slutligen stängdes 2009.

Om Valmet, dit han kom senare, säger han så här:

– Strukturen var föråldrad och alldeles för konservativ. Hundratals höga chefer hade höga löner och bolagets resultatutveckling var under all kritik. Det var nog knepigt, supertungt. Och eftersom staten var majoritetsägare hotade facket att gå till riksdagen för att få mig sparkad.

Något år senare bad fackledaren om ursäkt och erkände sin felbedömning. Ekonomin visade åter vinst och det sågs nästan som en lottovinst att få arbeta där.

Som ny företagsledare i Sverige var han närmast frustrerad över att personalens representanter hade plats i bolagets styrelse. Han var på väg att slänga ut dem men blev stoppad eftersom de hade laglig rätt att delta.

– Senare insåg jag hur fantastisk deras närvaro var. De får bolagets information och förstår vart det är på väg. Därför har de inga strejker i Sverige.

– Det borde också införas i Finland, men här vill inte ens facket ha den rätten. De är rädda för att börja tänka som arbetsgivaren och då får de inte bråka. Det är en stor skillnad mellan Sverige och Finland, säger Sundberg.

Bildtext till huvudbilden: Bergsrådet Matti Sundberg tillbringar en stor del av sommaren på Orrestorp vid Perho å i Rödsö, Karleby, Finland. Foto: Mayvor Stagnäs.