När arbetet blir en lek

”Rovaniemi är min bas – där är jag född, där har jag studerat vid Lapplands Universitet och där bor och arbetar jag, men jag har också sett den stora världen, studerat svenska i Umeå, läst japanska och bott utomlands. Under gymnasieåren var jag utbytesstudent i den amerikanska Mellanvästern och fick en bild av USA på landsbygden. Medan jag bodde i Washington D.C, en tunnelbanehållplats från Pentagon, lärde jag känna välutbildade personer från bland annat flygvapnet och flottan,” berättar Johanna Ikäheimo.

Tiden i USA fick ett abrupt slut när Johannas pappa ringde år 1996 och tyckte att det var dags för hans dotter att komma hem. ”Jag hade aldrig tänkt mig en karriär i familjeföretaget, som under en period ägdes av olika investeringsbolag innan familjen återlöste bolaget. Jag hade innan vistelsen i Amerika hunnit sitta med i styrelsen och blivit intresserad av hur det fungerade att driva ett företag.”

Historien om Lappset började på 1960-talet när Johannas far arbetade för Jullandet i Rovaniemi, där tanken var att bygga en evenemangspark för barn i Disneystil. ”Pappa undersökte olika lekredskap för barn och konstaterade att Sverige låg långt före. Han slöt ett licensavtal och började importera lekredskap och gårdsmöbler i företaget Oy Pohjoiskalotti – Nordkalotten Ab.”

Nästa steg var att börja med egen tillverkning, bland annat med den kände OS-skidåkaren Eero Mäntyranta som underleverantör. ”Tanken var att Finland var alltför litet som marknadsområde men vi valde faktiskt att hoppa över Sverige för att gå direkt på marknader som Tyskland, USA och Japan. Pappa sade att om vi klarar oss på dessa krävande marknader så fungerar vår idé överallt.”

När samarbetet med Mäntyranta upphörde valde pappa Ikäheimo att starta ett eget snickeri på 70-talet. ”Vi lyckades etablera oss på den inhemska och utländska marknaden – jag minns att pappa gick omkring i Helsingfors i en vargpäls, vilket förstås väckte uppmärksamhet. År 1991 bytte koncernen namn till Lappset, vilket är en ordlek; lapset betyder barn på finska och Lappland skrivs med två p på svenska – vi undersökte om namnet hade en negativ klang någonstans i världen men fann att så inte var fallet.”

Hade en egen fabrik i Enköping

Sverige blev från och med åttiotalet en naturlig marknad. ”Mina föräldrar har alltid varit positivt inställda till det svenska språket och i vår del av Finland finns en naturlig förbindelse via Haparanda till städer som Luleå och Umeå – handeln går i bägge riktningarna. Vi hade en fabrik i Enköping fram till för ett och ett halvt år sedan, men nu sker tillverkningen av träprodukter i Rovaniemi medan metallkomponenter och produktserier tillverkas i fabriken i Tallinn hos Lappset Estonia OÜ. Det interaktiva sortimentet designas och tillverkas i Nederländerna. Det svenska säljkontoret finns kvar i Enköping.”

Johanna arbetade med personalfrågor och export innan hon år 2006 tog över sin pappas roll som styrelseordförande. ”Det var ett väl förberett generationsskifte – han hade insett att det inte kan finnas två olika ledare och att han inte skulle vandra runt i fabriken och ge goda råd. Jag vill lyfta hatten för honom – vår familj fick världens bästa chaufför för barnbarnen. Jag har i många år suttit med i den finska organisationen för familjeföretag tillsammans med bland annat Philip Aminoff, som också är medlem i Finsk-svenska handelskammarens styrelse. Jag har försökt förmedla till andra familjeföretag att de äldre måste genomföra generationsskiftet fullt ut och att de unga måste vara beredda att ta emot makten.”

Johanna ser sin roll i första hand som att se till att företaget utvecklas och mår väl. För ett par år sedan kom man fram till att en extern styrelseordförande var det enda rätta och då steppade Johanna ner till posten som vice styrelseordförande. ”Nu är vi sedan årsskiftet ett renodlat familjeföretag och trivs ihop - vi vågade satsa på en evolutionär process.”

Relationen Finland-Sverige bättre än någonsin

Johanna säger att relationerna mellan Finland och Sverige är bättre än någonsin. Medlemskapet i Nato syns i praktiken i form av finländska officerare på gatorna i Enköping vid Ledningsregementets högkvarter och i form av svenska militärer i Rovaniemi och Lappland, en fin växelverkan. ”På det individuella planet upplever jag att svenskans ställning förstärkts betydligt bland den unga generationen, som inte tycker att talet om ’tvångssvenska’ längre är motiverat. Det har blivit trendigt att kunna svenska och spårförbindelsen via tvillingstäderna Torneå och Haparanda samt andra kontakter leder till en spännande korsbefruktning mellan norra Sverige och norra Finland.”

En fråga som är en utmaning för nordkalotten är bristen på arbetskraft. ”I Sverige är man några steg före när det gäller investeringar och att locka kompetent personal. Jag tycker att vi ska samarbeta över gränsen – vi har en fantastisk natur, vi har spännande kultur, studiemöjligheter i framtidsbranscher och bostäder. Man kan studera i Rovaniemi och Uleåborg på engelska, men jag hoppas att svenskans ställning stärks. Tillsammans kan vi och Norrbotten skapa en spännande livsmiljö – allt finns inte på en plats, men våra politiker, företag och universitet har mycket att vinna på samarbete – jag har diskuterat med landshövdingar och universitetsrektorer. Det är dags att bryta det ensidiga fokuset på axeln Helsingfors-Stockholm!”

Johanna tror att handelskammaren har en viktig uppgift att uppmuntra lokala initiativ över gränsen och att få näringslivet i norr att delta i aktiviteter. ”Som ny styrelsemedlem vill jag först ödmjukt göra mig bekant med verksamheten och fylla de stora söta stövlarna som Christoph Vitzthum på Fazer lämnade. Lappset har under olika perioder varit medlem i handelskammaren i sammanlagt tiotals år. Vi är med 400 medarbetare och en fast position i Sverige kanske inte beroende av handelskammarens tjänster, men vi ser det som viktigt att vara med i nätverket och att sprida budskapet att det inte är så komplicerat för finländska företag att ta steget över till Sverige. I den finlandssvenska kustbygden i Österbotten känns det som att den svenska marknaden till och med är viktigare än den finska – allt går naturligt.”

Böckernas värld lockar

När det gäller livet utanför arbetet erkänner Johanna att mycket går i jobbets tecken, men att en god bok alltid ger både kunskap och avkoppling. ”Jag växlar mellan biografier och romaner, men inga scifi-berättelser. Senast läste jag Kristiina Helenius och Mika Hentunens nyss utkomna, insiktsfulla bok om Kina. Jag reser mycket och då är det bra att kroppen mår bra, så jag försöker att ta hand om mig själv, promenera och träna på gymmet och att umgås med familjen, släkten och goda vänner – vi brukar säga att ’I Lappland finns det alltid tid’.”

Bild: Antti Kurola